Tänk vad mycket man inte vet. Som att den heliga Birgitta kokades, till exempel. Exakt när och var det ägde rum har vi inte fått riktig klarhet i än, inte heller vem det var som rörde runt i grytan. Men hela grejen är ju så spännande att vi måste gå till botten med den!
När den heliga Birgitta avled i Rom i juli 1373 fördes hon till nunneklostret San Lorenzo in Panisperna i väntan på vidare transport till Vadstena året därpå. Kanske var det där, inför hemresan, som det som var kvar av Birgitta kokades ner till en helig buljong? Enligt Stockholms medeltidsmuseum kokades de döda kropparna inför längre transporter på medeltiden, så det skulle kunna stämma, men enligt Historiska museet förde Birgittas dotter Katarina med sig sin ”mors kropp” till Sverige, vilket ju antyder att det var mer än bara benen kvar av Birgitta. Kokades hon alltså i Vadstena? Oklart. Och, precis som vi börjat vänja oss vid nu, med modern DNA och C-14-teknik, så slutar inte oklarhetena där. På 1600-talet stal nämligen den franska balettmästaren Antoine de Beaulieu (f.ö. grundare av svenska baletten) det han trodde var Birgittas kranium från klosterkyrkan i Vadstena. Han ångrade sig senare och lämnade vidare skallen till den franske ambassadören. Idag finns kraniet i ett kloster i Uden i Nederländerna. När Birgittas reliker i Vadstena undersöktes 2010 visade det sig också mycket riktigt att skallen i skrinet inte tillhört henne. Inte heller hennes dotter, vars ben ligger i samma skrin, har fått med sig rätt skalle i lådan… Tanken svindlar, hur många andra historiska skallar är på drift just nu? Och så den eviga frågan: Magnus Ladulås – var är du?